God kväll!

Ja det har varit en riktigt skön fredag. Jag var ute och äta lunch med mamma och sen har jag bara varit med min bästis. Vi var ute och njöt av det fina vädret och så satt vi hemma hos mig och lyssnade på musik och såg på tv. Vi lagade varma smörgåsar i ugnen också. Så med andra ord har det varit en skön fredag. Imorgon skall jag ta ett tidigt morgon-tåg till min pojkvän. Det kommer bli jätte underbart att se honom som alltid. Vi skall bada bastu, kolla film och ha det mys. Just nu är jag hemma med brorsan och vi kollar på Up filmen. Den är jätte bra. Jag älskar animerade filmer! Men hoppas ni har haft en fin fredag och ha en mysig fortsättning på er fredag kväll. 

Kramis

Tja!

Nu har jag varit hos läkaren. Allt gick riktigt bra och läkaren var super trevlig. Så nu är jag hemma och väntar på att min bästis skall svara på mitt sms. Vore kul att väta vilken tid vi kan träffas idag. Mamma och hennes pojkvän åker till stugan senare på kvällen så jag blir ensam hemma med min bror. Därför hoppas jag att jag och bästisen kan träffas idag så behöver inte vara hemma med brorsan på ett tag. Oj nu fick jag ett sms av henne. Hon är påväg hem till mig nu så hör av mig senare! Ha en bra fortsättning på er fredag!

Kramis

God morgon!

Vad härligt med fredag inte sant? Idag skall jag gå till skolan, besöka läkaren 12.50, ut och äta med mamma, komma hem och hoppeligen träffa min bästis lite senare. Jag skulle ha åkt till min pojkvän idag men eftersom han måste göra en grej så åker jag först imorgon. När han sa det till mig igår så blev jag först ganska upprörd för att den där grejen han måste göra är inte så kritisk. Kände mig typ värdelös och inte viktig och tillslut började jag gråta. Han ringde upp mig och förklarade allting och sa till mig att inte gråta för att han hatar att höra eller se mig gråta. Han säger det gör så ont. Men i vanliga fall skulle jag säkert inte lipat men eftersom mina hormoner är som de är för tillfället så förstår jag nog. Men nog om den saken, jag åker till honom imorgon så allt är frid och fröjd. Igår beställde jag och mamma ett par nya skor till mig inför sommaren. Det var ett par Vans skor som jag velat ha länge. De är leopard mönstrade. Skall söka upp en bild så ni får en bättre uppfattning. Jag är galen i leopard mönster har jag märkt. Eller så är det kanske en period jag har. Jag tycker det är snyggt och påminner lite om Snooky och henne tycker jag om. Hon är så cool. Och dessutom så var jag hos frissan igår också. De klippte mina toppar och så färgade jag mitt hår till ljusbrun men de har en aning rött i sig. Helt nöjd faktiskt. Men jag hör av mig efter läkaren. Ha en fin fredag!

Kramis

Hej på er!

Jag har bara en liten grej jag vill ta upp. Så i mitt förra inlägg skriver jag att bara min mamma och min bästis vet om att jag skall ta abort. Jag fick en bra kommentar gällande det inlägget. I kommentaren stod det bl.a att hela Sverige som kan läsa min blogg vet om aborten och ja det är sant, men...jag vill bara säga för det första att jag inte bor i Sverige. Så om ni nu går och snackar skit om mig så jag bryr mig inte. Jag vet inte heller varför ni skulle bry er om mitt liv så. För det andra så har jag skrivit såna saker på min blogg för att skrivande är det enda sättet jag kan få ut min ångest. Jag har problem med ångest och om jag inte skulle skriva om de saker som skapar ångest hos mig så skulle jag sitta på golvet med kniven i handen och göra illa mig själv. Och det gör jag inte frivilligt..det gör jag för att ångesten och paniken blir så stor så jag ser ingen utväg. Den enda utvägen jag ser är att skada mig själv för att jag tänker inte på ångesten medan jag gör det. Så snälla jag förstår er point men hellre skriver jag och ja..fast delar med mig mitt liv med hela Sverige men jag vill inte skada mig själv. Och som jag sa...jag bor inte i Sverige heller och ja..kanske jag har laggt upp bilder på mig men alla gör ju det? Och jag är knappast den första personen som har skrivit och delat med dig saker som detta på en blogg. Jag vet att ni inte skriver det där kommentarerna för att vara elaka..men snälla..jag vet vad jag gör. Det är inte liksom som om jag skulle planera att mörda någon. Hoppas ni fattar budskapet i detta inlägg. Ha en bra fortsättning på kvällen.

Morgon!

Imorgon har jag tid till läkaren klockan 12.50 gällande aborten, men själva aborten kommer inte ske imorgon utan säkert nästa vecka. Så fort som möjligt helt enkelt. Mamma kommer att följa med mig till läkaren imorgon och då själva aborten sker. Jag vågar inte gå utan henne och jag vill ha mammas stöd som är det bästa stödet jag kan få. Idag känns det mycket lättare än igår. Jag känner mig inte alls som en hemsk person för att jag vet att detta är det rätta beslutet. Det är helt enkelt inte rätt tid för mig att få barn än, men i framtiden vill jag gärna ha barn. Jag och mamma har också diskuterat om jag skall berätta det här för min pojkvän men vi har bestämt oss för att inte göra det. Det är lättast för mig för att jag vill inte göra den här saken ännu svårare än vad den redan är. Min pappa kommer inte heller få veta nåt om saken. Dom enda som vet är mamma och min bestis och det är bra på det sättet. Efter aborten kommer jag börja äta ppiller igen. Jag vill inte att samma misstag händer igen. Nästa gång det här händer så vill jag att det är meningen. Men nog om det här. Hoppas ni alla kommer ha en fin torsdag!

Kramis

Hej.

Efter en promenad med mamma och efter mångamångamånga tårar så har jag kommit till ett beslut. Mitt beslut är att göra en abort. Det är i princip det enda valet jag har. Jag skall bara fylla 17 och vill göra massor med saker och jag vill uppleva såna grejer som jag inte kan uppleva om jag hade en bebis hemma. Jag vet att jag har gjort ett bra och rätt beslut. Detta är för mitt och bebisen bästa. Min pojkvän lever så att säga sitt eget liv med sina kompisar. De gör saker som..inte är så förnuftiga så jag vet inte hur bra det skulle ha varit för barnet egentligen. Han är inte redo för att bli en pappa, han är inte tillräckligt mogen helt enkelt. Och jag själv är ju också bara ett barn och är kanske inte heller psykiskt redo. Jag har haft det mycket svårt och är kanske inte riktigt frisk än. Därför är jag inte heller redo för det här.  Så det här var inte denna bebisens tur att kika in i denna värld. Hon/han kommer vara en liten stjärna på himmelen som jag alltid kommer minnas. Hon/han kommer ha det bra. Mamma måste helt enkelt göra vad som hon anser vara det bästa beslutet. Jag hoppas du förstår och jag kommer alltid älska dig.

Hej!

Jag var nyss ute på en promenad med mamma men...jag kunde inte berätta för henne. Jag var så nervös och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Samtidigt tänkte jag också att kanske jag först skall berätta för min pojkvän och höra vad han tycker och tänker om saken. Han var annors hos mig över veckoslutet men jag ville inte släppa bomben. Jag hade inte träffat honom på 2 veckor och jag hade saknat honom så mycket så därför berättade jag inte för honom. Jag frågade honom vad han skulle säga och göra om jag berättade att jag var gravid. Han sa att han inte vill bli pappa som 17 åring (snart 18) men att han inte skulle lämna mig för det. För att han älskar mig och jag honom. Jag vet att vi kommer klara det här tillsammans. Men ändå är det så pirrigt. Om nån av er har några bra förslag så kommentera gärna!

Kramis

God morgon!

Idag hade jag en kort skoldag. Jag hade bara biologi vilket jag fattar 0 av. Vi går igenom cellen och dess olika delar och funktioner. Så jag är rätt rädd för kommande biologi prov, men som tur är det många veckor dit. Idag är mamma hemma för att hon är lite sjuk. Hon frågade mig en stund sen om jag vill gå ut på en promenad med henne lite senare och det skall jag. Jag skall passa på att berätta om min graviditet på samma gång. Min relation till mamma är mycket bra så det känns lätt att prata om olika saker med henne. Ibland pratar hon med mig om saker som känns svåra för henne. Jag är väldigt tacksam över att jag har en så bra mamma som är alltid där för mig och stöttar mig no matter what. Jag tror inte att hon blir arg på mig då jag berättar att jag är gravid, men jag tror inte att hon blir så värst glad heller. Men jag hoppas det går bra. Det känns tryggare och lättare för mig att prata med henne då vi är ute på en promenad då det är vackert väder som idag. Men jag talar om för er hur det gick. Ha en bra dag!

Kramis